Etikett: recension

In Mourning – The Weight of Oceans

In Mourning’s The Weight of Oceans is a classic sounding Melo-Death record of the highest order. As soon as you hear the opening track, Colossus, you’re hooked! The ability to entrance the listeners and evoke the full range of emotions from them is no small feat, let me tell you. I can’t differentiate the individual tracks and give a “blow by blow” review to give you a decent review, you just have to experience this record as a whole to get the complete experience yourself. Do yourself a favor and listen to this record with headphones on and with the lights turned down low. You won’t be disappointed!


Gamrocken 2012

Fredagens lineup, för min del, började med Space Probe Taurus. De bjöd på ett retro-inspirerat set bestående av Stoner-rock i Monster Magnet-anda. Mycket kompetent.

Kvällens andra band var Infestation. Oldschool-döds levererat av tonåringar, WHO knew!? Dessa tonåringar visar att vem som helst kan leverera om man drar de rätta influenserna. De röjde friskt och gjorde det med den äran!

Infestation följdes av Scandinavian Hateland. Habil Hardcore, varken mer eller mindre. En ensidig frontman till trots så gjordes de en solid insats.

Traditionell Black Metal bjöds det på i Patronymicoms skepnad. De visar tydliga influenser av såväl traditionell BM så som Possessed, Bathory, Sodom , Dark Funeral O.S.V. En habil insats men inget som står ut.

Ikhon, som spelade härnäst, drog igång ett furiöst set som visade prov på influenser som Nasum och Napalm Death (i skribentens tycke).

Härnäst så kom det som undertecknad hade väntat på, October Tide! Deras korta speltid, en halvtimme (samma som alla andra), gjorde att de fyllde varje minut med kvalitativ Doom, varav höjdpunkten var det strålande stycket A Custodian of Science. Se bifogat klipp.

 


IA Writer (iPad app)

Testar att skriva lite i appen IA Writer. Den är riktigt bra när man bara ska skriva text utan att störas av menyer och liknande. Kan tro att den funkar bäst när man ska skriva långa blogg-texter för att sen kopiera och klistra in. Denna post är för övrigt skriven med tidigare nämnd app. Har du en iPad och brukar skriva mycket så är den väl värd att kolla upp och för 7 kronor så är det ett fynd.

 


Opeth – Heritage

Första genomlyssningen var som att bli omsvept med en varm filt. Produktionen är så jordnära och organisk att det låter som att denna platta skulle ha kunna varit inspelad när det begav sig på proggens höjdpunkt. Det går inte att undgå att dra paralleller till den epoken där Mikael Åkerfeldt har hämtat sin inspiration ifrån. 70-talets progg och jazzinfluenser gör sig mer påminda här än på någon annan Opeth-platta som utgivits tidigare.

Det ska sägas att Åkerfeldt aldrig har smugit med var han har hämtat inspiration ifrån: 60 och 70-talets proggrörelse. Denna platta känns som en uppföljare till 03’s Damnation mer än någon annan av deras utgåvor. Inte ett enda growlande på hela plattan. Denna release känns mer organisk och sammanhängande än deras senaste alster, Watershed.

Jag har svårt att bryta upp denna recension och att kommentera låt för låt då detta album ska avnjutas i sin helhet, precis som de bästa skivorna från 60- och 70talet ska avnjutas.

Så mycket kan jag säga att denna release känns som en naturlig utveckling av bandet och att JAG inte blev besviken.