In Mourning – The Weight of Oceans
Gamrocken 2012
Fredagens lineup, för min del, började med Space Probe Taurus. De bjöd på ett retro-inspirerat set bestående av Stoner-rock i Monster Magnet-anda. Mycket kompetent.
Kvällens andra band var Infestation. Oldschool-döds levererat av tonåringar, WHO knew!? Dessa tonåringar visar att vem som helst kan leverera om man drar de rätta influenserna. De röjde friskt och gjorde det med den äran!
Infestation följdes av Scandinavian Hateland. Habil Hardcore, varken mer eller mindre. En ensidig frontman till trots så gjordes de en solid insats.
Traditionell Black Metal bjöds det på i Patronymicoms skepnad. De visar tydliga influenser av såväl traditionell BM så som Possessed, Bathory, Sodom , Dark Funeral O.S.V. En habil insats men inget som står ut.
Ikhon, som spelade härnäst, drog igång ett furiöst set som visade prov på influenser som Nasum och Napalm Death (i skribentens tycke).
Härnäst så kom det som undertecknad hade väntat på, October Tide! Deras korta speltid, en halvtimme (samma som alla andra), gjorde att de fyllde varje minut med kvalitativ Doom, varav höjdpunkten var det strålande stycket A Custodian of Science. Se bifogat klipp.
IA Writer (iPad app)
Testar att skriva lite i appen IA Writer. Den är riktigt bra när man bara ska skriva text utan att störas av menyer och liknande. Kan tro att den funkar bäst när man ska skriva långa blogg-texter för att sen kopiera och klistra in. Denna post är för övrigt skriven med tidigare nämnd app. Har du en iPad och brukar skriva mycket så är den väl värd att kolla upp och för 7 kronor så är det ett fynd.
Opeth – Heritage
Första genomlyssningen var som att bli omsvept med en varm filt. Produktionen är så jordnära och organisk att det låter som att denna platta skulle ha kunna varit inspelad när det begav sig på proggens höjdpunkt. Det går inte att undgå att dra paralleller till den epoken där Mikael Åkerfeldt har hämtat sin inspiration ifrån. 70-talets progg och jazzinfluenser gör sig mer påminda här än på någon annan Opeth-platta som utgivits tidigare.
Det ska sägas att Åkerfeldt aldrig har smugit med var han har hämtat inspiration ifrån: 60 och 70-talets proggrörelse. Denna platta känns som en uppföljare till 03’s Damnation mer än någon annan av deras utgåvor. Inte ett enda growlande på hela plattan. Denna release känns mer organisk och sammanhängande än deras senaste alster, Watershed.
Jag har svårt att bryta upp denna recension och att kommentera låt för låt då detta album ska avnjutas i sin helhet, precis som de bästa skivorna från 60- och 70talet ska avnjutas.
Så mycket kan jag säga att denna release känns som en naturlig utveckling av bandet och att JAG inte blev besviken.
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Arkiv
- januari 2021
- november 2017
- augusti 2017
- juni 2017
- april 2017
- januari 2017
- december 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juni 2016
- april 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- oktober 2015
- september 2015
- augusti 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- juli 2014
- maj 2014
- november 2013
- oktober 2013
- juli 2013
- juni 2013
- april 2013
- mars 2013
- januari 2013
- december 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- februari 2012
- januari 2012
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- januari 2011
- september 2010
Kategorier
Meta