Hade idag ett möte där min handläggare från AF, rehabsamordnaren och min samtalsterapeut var med. I och med detta möte så börjar det försiktigt att ljusna inför framtiden. Jag kommer antagligen få arbetsträning eller en lönebidragsplats någonstans. Det känns bra då det börjar bli tråkigt att gå hemma och dra.

Fick besked i morse att jag inte kommer att få någon sjukpenning. Jag har i månader skickat in papper, ringt och väntat på att få något besked om jag kommer att beviljas sjukpenning. Idag sa de att på grund av att jag inte kunde redogöra för vad jag gjorde en dag för tre och ett halvt år sen så nekas jag. Spenderade förmiddagen med att försöka reda ut det och då visade det sig att jag inte gjort något fel. Eftersom beslutet är klubbat så måste jag överklaga 🙁 Sista hoppet ligger där. Till skillnad mot många så är jag tillräckligt frisk nu för att orka med det. Kan bara anta hur jävligt det är för dom som är för sjuka och trötta för att kämpa mot myndigheterna.